Att släktforska är egentligen en jakt genom en tid som har varit. Men jakten görs inte genom att läsa gamla dammiga historieböcker utan det blir en annan typ av väg. En väg som går genom enskilda personer av kött och blod, som en gång grät, svor, dansade, skrattade här i världen, för oss som lever i nutiden. Därför får förfäderna vara en utgångspunkt när det är dags för upptäcktsfärden genom det förgångna i släktens alla led.

En gång i tiden

Förr i tiden då flertalet personer bodde och levde på landsbygden eller i en liten ort någonstans i Sverige, gick de flesta yrken i arv från en generation till en annan. De allra flesta var omgärdade av sin släkt i sin vardag och då brydde de sig inte om att släktforska.

Ville de ha reda på något, gick man till släktens äldsta eller någon granne. På så vis fick man reda på vad som hade hänt sina förfäder. Det fanns byar där alla var släkt med varandra på ett eller annat vis, eller rent av hela socken. På den tiden levde de ofta på ett begränsat område hela sitt liv.

Nu för tiden ligger det oftast till att hela släkten är utspridd över hela Sverige eller i alla världens hörn. Det gör att man inte känner sin egen släkt, som till exempel vilka dina kusiner är. Detta gör att de flesta lever långt ifrån sitt ursprung, vilket gör att ett behov att få veta blir större. Då räcker det inte med att gå till en granne eller någon äldre släkting som fortfarande lever. Därför är det många som tar saken i egna händer och börjar släktforska.

Börja med dig själv

Det allra bästa är att utgå från sig själv. Anteckna all fakta som redan finns. Därefter nysta upp släktledet med en person åt gången. Ett bra tips är att rita ett eget släktträd eller ladda ner en färdig mall för att fylla i vart eftersom fakta kommer fram om dina släktingar.